När Buick 38:an kom ut till försäljning hade den stått garagerad sen slutet av 1980-talet. Den såg ut att vara i bra skick och i det närmaste komplett men inte fullständigt hopsatt.

Fyndplatsen

Den stod på pallbockar så däcken och fjädringen hade klarat sig bra men när vi fick ner den på golvet såg vi att höger framdäck var tomt. Övriga däck höll luft trots så många års stillestånd. Vi kopplade på transportkärrans vajerspel och spelade upp bilen på kärran.

Ombord

Det var nu först som vi såg hur stor den egentligen var. Trots att vi drog den så långt fram som vi kunde var det precis att hjulen fick rum på kärran. Vi fyllde bilen med kartongvis med lösa delar, inredning och motorhuv etc. varefter färden hemåt kunde påbörjas.

On the Road Again

Det var ett tungt ekipage som gjorde vägarna osäkra denna måndagskväll men allt gick problemfritt. Innan avlastning provade vi att pumpa det tomma däcket och det visade sig fungera så bilen kunde enkelt rullas in på sin nya garageplats.

Bakom ratten för första gången

Bilen synades noggrant och den visade sig vara i mycket bra skick. Den rost som en gång funnits i skärmkanter, hjulhus och koffert var snyggt och ordentligt svetsat. Lacken var skinande blank men hade fått en del utslag av "vattkoppor" under årens lopp men inget som omedelbart krävde någon åtgärd. Inredningen var original men instrumentbrädan och fönsterramarna hade fått ny trä-ådring. Sofforna, som låg vid sidan om, var ganska slitna. Det tråkiga var att fotstegen saknades men det var i övrigt ett mycket bra renoveringsobjekt så planen blev att försöka få Buicken rullande till fredagen samma vecka.

Screw me !

Nu vidtog en febril verksamhet. Upp mot 18 timmar per dygn spenderades i garaget medan frugan servade med mat, dryck och goda råd. På tisdagen hade allt till motorn kopplats in och med startmotorns hjälp såg vi att det gick att få oljetryck. När vi började fylla upp kylaren visade det sig att alla kranar stod öppna och slangarna var totalt murkna. Det strilade överallt. Kranarna stängdes. Slangarna byttes och systemet fylldes igen. Då började det skvala i bakkant av topplocket! Fryspluggarna i motorblocket var redan bytta men topplocket hade de tydligen glömt? Bland alla delar som följde med bilen fanns även en lång platt kartong. Bingo! Det var en komplett orörd sotningssats från 1991. Nu skulle topplocket bort men för att komma åt bättre demonterades huvsidorna. I samma veva demonterades lyktinsatserna för att senare lättare komma åt att dra fram kablage.

Inkontinent gammal dam?

Hyvelbänk

Original frysplugg i bakkant på topplocket var genomrostad och tunn som läskpapper. Eftersom bilen gick att köra då den ställdes av för lackering i slutet av 1980-talet är det troligt att fryspluggen rostat sönder under årens lopp och i samband med det tömde den förra ägaren motorblocket på resterande kylvätska. Detta kan ha varit "droppen som fick bägaren att rinna över" och kanske den enskilt mest bidragande orsaken till att bilen aldrig färdigställdes?

När fryspluggen lirkats bort putsades hålet med en Dremel och en ny frysplugg beställdes. I väntan på pluggen hissades bilen upp och bromstrummorna togs bort. Hjulcylindrarna avlägsnades, pressades isär, rengjordes, honades och packades om. När de återmonterats visade det sig att huvudbromscylindern läckte så den renoverades på stående fot. Efter luftning och justering av backarna hade Buicken ett fungerade bromssystem igen.

På torsdagen var allt på plats igen, kylsystemet fyllt och motorn redo för ett startförsök. Efter några försök utan att motorn tände började det åter droppa kylvätska på golvet. Denna gång kunde läckan lokaliseras till packningen mellan blocket och vattenpumpen. Att dra åt skruvarna var inte att tänka på för de satt redan så hårt åtdragna att det var risk för skruvbrott. Dagen efter skulle den "riktiga" semestern påbörjas med B59:an och påkopplad "termos" så arbetet med 38:an fick tillfälligt läggas på is.

Fortsättning följer!

Copyright © Stefan Hammar, 2013. Med ensamrätt.